Beskrivning
San Giustos slott är fästningen högst upp på kullen San Giusto, bredvid katedralen, ovanför gamla stan. I dag är det ett kommunalt museum, men för många är skälet att gå upp rundturen på murarna, med hela staden och bukten nedanför.
Man går in över en liten vindbrygga; den ursprungliga medeltida ingången syns fortfarande tydligt alldeles intill. Vestibulen är full av minnestavlor och historiska inskrifter, med Triestes patriciersläkters vapen bland gamla militära fanor.
Bortom atriet öppnar sig Cortile delle Milizie, en gård som anlades som exercisplats och i dag är sommarscen för konserter och föreställningar. Härifrån leder en bred stentrappa upp till utsiktsterrassen, vallgångarna och ingången till Vapenmuseet.
I bastionen Lalio finns Lapidario Tergestino, öppnat 2001: omkring 130 föremål från romartiden, bland dem inskrifter, gravmonument, skulpturer, reliefer och byggnadsfragment från det antika Tergeste. Rundturen i slottet omfattar också kapellet och Caprinsalen.
Det första slottet byggdes av venetianarna mellan 1368 och 1371. Sedan staden hade underkastat sig Österrike beordrade kejsar Fredrik III 1470 att det skulle förstärkas, direkt efter 1469, som gått till historien som ”året då Trieste förstördes”.
Fästningen växte sedan bit för bit under två och ett halvt sekel. I början av 1500-talet lade venetianarna, åter herrar över staden för en kort tid, till en hög halvcirkelformad mur; därefter kom bastionen Lalio, mellan 1551 och 1561, och sist bastionen Pomis, 1630.
På 1600-talet funderade man på att bygga ut den över hela kullens topp, vilket skulle ha inneburit att katedralen revs. Av den planen återstår grunden till en fjärde bastion, som aldrig byggdes, funnen under jord bortom basilikan.
Historiens ironi är att denna fästning, byggd för krig, bara användes av militären två gånger. 1813 höll Napoleons trupper stånd här i två veckor mot belägringen från den österrikiska, engelska och neapolitanska flottan; 1945 kapitulerade de tyska soldaterna här.
Dagens utseende är från 1930-talet: 1930 övergick slottet till kommunen, och de italienska myndigheterna, som anade dess potential för turismen, lät restaurera det. Under murarna löper gångar och rum som är stängda för allmänheten, en del fortfarande outforskade.
Missa inte
• Rundturen på vallgångarna.
• Cortile delle Milizie.
• Lapidario Tergestino.
Visste du att…?
• I årtionden låg en elegant kommunal restaurang i en av slottets källare.
Man går in över en liten vindbrygga; den ursprungliga medeltida ingången syns fortfarande tydligt alldeles intill. Vestibulen är full av minnestavlor och historiska inskrifter, med Triestes patriciersläkters vapen bland gamla militära fanor.
Bortom atriet öppnar sig Cortile delle Milizie, en gård som anlades som exercisplats och i dag är sommarscen för konserter och föreställningar. Härifrån leder en bred stentrappa upp till utsiktsterrassen, vallgångarna och ingången till Vapenmuseet.
I bastionen Lalio finns Lapidario Tergestino, öppnat 2001: omkring 130 föremål från romartiden, bland dem inskrifter, gravmonument, skulpturer, reliefer och byggnadsfragment från det antika Tergeste. Rundturen i slottet omfattar också kapellet och Caprinsalen.
Det första slottet byggdes av venetianarna mellan 1368 och 1371. Sedan staden hade underkastat sig Österrike beordrade kejsar Fredrik III 1470 att det skulle förstärkas, direkt efter 1469, som gått till historien som ”året då Trieste förstördes”.
Fästningen växte sedan bit för bit under två och ett halvt sekel. I början av 1500-talet lade venetianarna, åter herrar över staden för en kort tid, till en hög halvcirkelformad mur; därefter kom bastionen Lalio, mellan 1551 och 1561, och sist bastionen Pomis, 1630.
På 1600-talet funderade man på att bygga ut den över hela kullens topp, vilket skulle ha inneburit att katedralen revs. Av den planen återstår grunden till en fjärde bastion, som aldrig byggdes, funnen under jord bortom basilikan.
Historiens ironi är att denna fästning, byggd för krig, bara användes av militären två gånger. 1813 höll Napoleons trupper stånd här i två veckor mot belägringen från den österrikiska, engelska och neapolitanska flottan; 1945 kapitulerade de tyska soldaterna här.
Dagens utseende är från 1930-talet: 1930 övergick slottet till kommunen, och de italienska myndigheterna, som anade dess potential för turismen, lät restaurera det. Under murarna löper gångar och rum som är stängda för allmänheten, en del fortfarande outforskade.
Missa inte
• Rundturen på vallgångarna.
• Cortile delle Milizie.
• Lapidario Tergestino.
Visste du att…?
• I årtionden låg en elegant kommunal restaurang i en av slottets källare.