Beskrivning
San Giustokatedralen är Triestes domkyrka, högst upp på kullen San Giusto som reser sig över gamla stan och hamnen. Utifrån är den enkel, nästan sträng; inuti gömmer den mosaiker på guldbotten i bysantinsk stil som ensamma är värda klättringen.
Kyrkan föddes ur en sammanslagning: mellan 1302 och 1320 förenade biskop Rodolfo Pedrazzani två äldre kyrkor, Santa Maria och San Giustos kapell, under ett och samma tak. Därför har interiören hela fem skepp.
Den sadeltaksformade fasaden domineras av ett stort rosettfönster i karststen, uthugget på plats av stenhuggare som kallats dit från Soncino nära Cremona, biskopens hemort. I staden lever minnet kvar i gatunamnet via dei Soncini.
Fasaden och klocktornet är fulla av återanvända romerska delar: portalen har till exempel gjorts av ett antikt gravmonument. På fasaden står bronsbyster av några framstående biskopar på konsoler som från början var romerska piedestaler.
På klocktornet, i en gotisk nisch, håller en staty av San Giusto från 900–1000-talet en modell av staden i ena handen och martyrpalmen i den andra. Huvudet kommer från en annan staty, och har mycket riktigt inte samma proportioner som kroppen.
Inne, under 1300-talets trätak format som ett uppochnedvänt skeppsskrov, är mosaikerna i sidoabsiderna höjdpunkten. Till vänster Madonnan på tronen med Barnet, på guldbotten mellan två ärkeänglar, och under henne apostlarna på en äng: ett verk från 1100-talet.
I den högra absiden finns Kristus Pantokrator, smärt, sträng och ädel, mellan San Giusto och San Servolo, utförd av bysantinska mosaikkonstnärer i början av 1200-talet. I ett sidokapell finns fresker ur San Giusto-cykeln kvar, bland de få som överlevt av den gamla utsmyckningen.
Bakom ett barockgaller ligger Skattkammaren, plundrad 1984 men fortfarande rik på dyrbara föremål. Bland dem finns San Sergios hillebard, Triestes symbol: enligt legenden föll den mirakulöst ner på stadens forum samma dag som helgonet led martyrdöden i Syrien.
Även klocktornet har sin historia. Det var högre, men 1422 slog blixten ner och det sänktes till sin nuvarande höjd. Dess fem klockor utgör den näst största klockuppsättningen i Friuli-Venezia Giulia, efter den i Udines domkyrka.
Missa inte
• Rosettfönstret.
• Statyn av San Giusto på klocktornet.
• Mosaikerna i absiderna.
• San Sergios hillebard.
Visste du att…?
• Den största klockan göts 1829 av brons från kanoner som Napoleon lämnat efter sig.
• Åt den klockan är den patriotiska sången ”La campana di San Giusto” från 1915 tillägnad, som årtionden senare även sjöngs av Luciano Pavarotti.
Kyrkan föddes ur en sammanslagning: mellan 1302 och 1320 förenade biskop Rodolfo Pedrazzani två äldre kyrkor, Santa Maria och San Giustos kapell, under ett och samma tak. Därför har interiören hela fem skepp.
Den sadeltaksformade fasaden domineras av ett stort rosettfönster i karststen, uthugget på plats av stenhuggare som kallats dit från Soncino nära Cremona, biskopens hemort. I staden lever minnet kvar i gatunamnet via dei Soncini.
Fasaden och klocktornet är fulla av återanvända romerska delar: portalen har till exempel gjorts av ett antikt gravmonument. På fasaden står bronsbyster av några framstående biskopar på konsoler som från början var romerska piedestaler.
På klocktornet, i en gotisk nisch, håller en staty av San Giusto från 900–1000-talet en modell av staden i ena handen och martyrpalmen i den andra. Huvudet kommer från en annan staty, och har mycket riktigt inte samma proportioner som kroppen.
Inne, under 1300-talets trätak format som ett uppochnedvänt skeppsskrov, är mosaikerna i sidoabsiderna höjdpunkten. Till vänster Madonnan på tronen med Barnet, på guldbotten mellan två ärkeänglar, och under henne apostlarna på en äng: ett verk från 1100-talet.
I den högra absiden finns Kristus Pantokrator, smärt, sträng och ädel, mellan San Giusto och San Servolo, utförd av bysantinska mosaikkonstnärer i början av 1200-talet. I ett sidokapell finns fresker ur San Giusto-cykeln kvar, bland de få som överlevt av den gamla utsmyckningen.
Bakom ett barockgaller ligger Skattkammaren, plundrad 1984 men fortfarande rik på dyrbara föremål. Bland dem finns San Sergios hillebard, Triestes symbol: enligt legenden föll den mirakulöst ner på stadens forum samma dag som helgonet led martyrdöden i Syrien.
Även klocktornet har sin historia. Det var högre, men 1422 slog blixten ner och det sänktes till sin nuvarande höjd. Dess fem klockor utgör den näst största klockuppsättningen i Friuli-Venezia Giulia, efter den i Udines domkyrka.
Missa inte
• Rosettfönstret.
• Statyn av San Giusto på klocktornet.
• Mosaikerna i absiderna.
• San Sergios hillebard.
Visste du att…?
• Den största klockan göts 1829 av brons från kanoner som Napoleon lämnat efter sig.
• Åt den klockan är den patriotiska sången ”La campana di San Giusto” från 1915 tillägnad, som årtionden senare även sjöngs av Luciano Pavarotti.