Beskrivning
Acquario Marino i Trieste är ett litet historiskt akvarium vid Rive, öppnat 1933 i en flygel av den gamla Pescheria Centrale, fiskhallen. Hit kommer man inte för de stora oceanerna, utan för att på nära håll se Adriatiska havets fiskar och djur, de som man annars bara möter på marknadens diskar.
Byggnaden i jugendstil, från 1913, är ritad av arkitekten Giorgio Polli. Dess ”klocktorn” var i själva verket ett vattentorn: där fanns behållaren med havsvatten som rann ner till fiskdiskarna. Fiskhallens stora sal har blivit utställningssal, Salone degli Incanti.
De 25 bassängerna återskapar olika havsmiljöer och rymmer framför allt adriatiska arter: nässeldjur, ringmaskar, blötdjur, tagghudingar som sjöstjärnor och sjöborrar, och kräftdjur. På bottenvåningen sticker den åttakantiga bassängen med hajar och rockor ut.
Anläggningen följer fortfarande den ursprungliga ritningen. Vattnet tas direkt från havet, vid pirens fot, pumpas 20 meter upp i tornet och filtreras bara lätt: med det kommer plankton, ägg och larver in i bassängerna, och ibland också golfens grumlighet.
Många av invånarna kommer från fiskarnas nät, och fiskarna samarbetar med akvariet för att rädda dem. Efter veterinärens vård bär en del fortfarande spår av krokar och linor.
En trappa upp finns vivariet, med groddjur, kräldjur och sötvattensfiskar. I ett stort terrarium har man återskapat en karstdamm, där paddor, gröna grodor och klockgrodor förökar sig. Bland ormarna finns alla giftiga arter som man kan stöta på i den här delen av Europa, men också exotiska arter som hittats övergivna i trakterna kring staden.
På bottenvåningen fanns också en bassäng för pingviner. Husets kändis var just en pingvin från Sydafrika vid namn Marco, som levde i akvariet i 31 år. Och det officiella namnet, Civico Aquario, stavas utan ”c”, på latinskt vis, som man bestämde 1933.
Byggnaden i jugendstil, från 1913, är ritad av arkitekten Giorgio Polli. Dess ”klocktorn” var i själva verket ett vattentorn: där fanns behållaren med havsvatten som rann ner till fiskdiskarna. Fiskhallens stora sal har blivit utställningssal, Salone degli Incanti.
De 25 bassängerna återskapar olika havsmiljöer och rymmer framför allt adriatiska arter: nässeldjur, ringmaskar, blötdjur, tagghudingar som sjöstjärnor och sjöborrar, och kräftdjur. På bottenvåningen sticker den åttakantiga bassängen med hajar och rockor ut.
Anläggningen följer fortfarande den ursprungliga ritningen. Vattnet tas direkt från havet, vid pirens fot, pumpas 20 meter upp i tornet och filtreras bara lätt: med det kommer plankton, ägg och larver in i bassängerna, och ibland också golfens grumlighet.
Många av invånarna kommer från fiskarnas nät, och fiskarna samarbetar med akvariet för att rädda dem. Efter veterinärens vård bär en del fortfarande spår av krokar och linor.
En trappa upp finns vivariet, med groddjur, kräldjur och sötvattensfiskar. I ett stort terrarium har man återskapat en karstdamm, där paddor, gröna grodor och klockgrodor förökar sig. Bland ormarna finns alla giftiga arter som man kan stöta på i den här delen av Europa, men också exotiska arter som hittats övergivna i trakterna kring staden.
På bottenvåningen fanns också en bassäng för pingviner. Husets kändis var just en pingvin från Sydafrika vid namn Marco, som levde i akvariet i 31 år. Och det officiella namnet, Civico Aquario, stavas utan ”c”, på latinskt vis, som man bestämde 1933.