Beskrivning
Carlo och Vera Wagners judiska museum berättar om fyra sekler av liv i Triestes judiska församling, på via del Monte, ett stenkast från centrum. Rituellt silver, textilier, böcker och dokument, i en byggnad som själv är en bit historia.
Museet öppnade 1993 på initiativ av den judiska församlingen, med stöd av familjen Wagner-de Polo. Efter en nyuppställning som blev klar 2015 sträcker sig utställningen över två plan, med allt innehåll även på engelska.
Föremålen kommer främst från de fyra synagogor som byggdes i staden mellan 1748 och 1825 och avvecklades när den stora synagogan i Trieste invigdes 1912. Det äldsta föremålet är från 1593.
Bland dokumenten sticker en handskriven pantbok från mitten av 1600-talet ut, skriven på triestinsk dialekt men med hebreiska bokstäver, liksom de två kejserliga privilegiebreven som kejsarinnan Maria Teresia gav Triestes judar den 19 april 1771.
I museet ingår också det lilla askenaziska bönerummet, inrättat i mitten av 1920-talet av polska judar. Det användes fram till 1987, och än i dag hålls det bön där ibland.
Själva byggnaden är en del av berättelsen. Den var judiskt sjukhus och sedan, fram till 1941, säte för Judiska byrån: härifrån passerade flyktingar undan nazisterna som i Trieste gick ombord på fartyg till Palestina eller Amerika.
Den mest gripande delen handlar om Förintelsen och om Triestes deporterade judar. Här visas personliga föremål som beslagtogs vid avfärden, bortglömda i årtionden i en källare på finansministeriet i Rom och återlämnade till församlingen först år 2000.
De andra salarna berättar om andlighet och traditioner, om församlingens historia och dess band till Israels land, med hjälp av multimedia. På övervåningen hålls det ofta möten som är öppna för alla i en konferenssal.
Museet öppnade 1993 på initiativ av den judiska församlingen, med stöd av familjen Wagner-de Polo. Efter en nyuppställning som blev klar 2015 sträcker sig utställningen över två plan, med allt innehåll även på engelska.
Föremålen kommer främst från de fyra synagogor som byggdes i staden mellan 1748 och 1825 och avvecklades när den stora synagogan i Trieste invigdes 1912. Det äldsta föremålet är från 1593.
Bland dokumenten sticker en handskriven pantbok från mitten av 1600-talet ut, skriven på triestinsk dialekt men med hebreiska bokstäver, liksom de två kejserliga privilegiebreven som kejsarinnan Maria Teresia gav Triestes judar den 19 april 1771.
I museet ingår också det lilla askenaziska bönerummet, inrättat i mitten av 1920-talet av polska judar. Det användes fram till 1987, och än i dag hålls det bön där ibland.
Själva byggnaden är en del av berättelsen. Den var judiskt sjukhus och sedan, fram till 1941, säte för Judiska byrån: härifrån passerade flyktingar undan nazisterna som i Trieste gick ombord på fartyg till Palestina eller Amerika.
Den mest gripande delen handlar om Förintelsen och om Triestes deporterade judar. Här visas personliga föremål som beslagtogs vid avfärden, bortglömda i årtionden i en källare på finansministeriet i Rom och återlämnade till församlingen först år 2000.
De andra salarna berättar om andlighet och traditioner, om församlingens historia och dess band till Israels land, med hjälp av multimedia. På övervåningen hålls det ofta möten som är öppna för alla i en konferenssal.