Beskrivning
Den romerska teatern i Trieste är en åskådarläktare i sten, nästan tvåtusen år gammal, lutad mot sluttningen av kullen San Giusto mitt i centrum, mellan via Donota och via del Teatro Romano. Restaurerad och delvis återuppbyggd ligger den bakom stadshuset vid Piazza Unità och visar fortfarande tydligt formen på en antik teater.
Läktarna rymde, beroende på vilken uppskattning man går efter, mellan 3 500 och 6 000 åskådare. De delas in i sektioner av fem trappor och i två plan av gångar, och utnyttjar kullens lutning, på grekiskt vis.
Längst ner ligger orkestran, halvcirkeln vid läktarens fot, och framför den finns en del av den rektangulära scenen kvar, med sina pelare, och spåren av fem dörrar. Uppe i sluttningen bar en kraftig halvcirkelformad mur upp taket.
I dag ser den ut att vara inklämd bland husen, men när den byggdes, i slutet av första århundradet före Kristus, låg teatern utanför murarna och vid havet, som då nådde ända hit. Scenen, prydd med statyer i nischer, vette rakt ut mot vattnet.
I de nischerna stod statyer av kejsarfamiljen och framstående medborgare. Bland dem triestinen Quintus Petronius Modestus, prokurator och flamen, det vill säga präst i kejsarkulten, åt Trajanus, som i början av 100-talet byggde ut och restaurerade teatern; en del tror att det var han som lät bygga den från början.
Det påminner två likadana inskrifter om, och på plats kan man se en avgjutning av dem. Statyerna och de ursprungliga inskrifterna som hittades vid utgrävningarna finns i stället på San Giustos slott, i Lapidario Tergestino.
I århundraden försvann teatern under gamla stans hus, som använde dess murar som grund, och man trodde att den var förlorad. 1814 identifierade arkitekten Pietro Nobile resterna, men den grävdes fram först 1938, när den delen av det gamla kvarteret revs.
Läktarna rymde, beroende på vilken uppskattning man går efter, mellan 3 500 och 6 000 åskådare. De delas in i sektioner av fem trappor och i två plan av gångar, och utnyttjar kullens lutning, på grekiskt vis.
Längst ner ligger orkestran, halvcirkeln vid läktarens fot, och framför den finns en del av den rektangulära scenen kvar, med sina pelare, och spåren av fem dörrar. Uppe i sluttningen bar en kraftig halvcirkelformad mur upp taket.
I dag ser den ut att vara inklämd bland husen, men när den byggdes, i slutet av första århundradet före Kristus, låg teatern utanför murarna och vid havet, som då nådde ända hit. Scenen, prydd med statyer i nischer, vette rakt ut mot vattnet.
I de nischerna stod statyer av kejsarfamiljen och framstående medborgare. Bland dem triestinen Quintus Petronius Modestus, prokurator och flamen, det vill säga präst i kejsarkulten, åt Trajanus, som i början av 100-talet byggde ut och restaurerade teatern; en del tror att det var han som lät bygga den från början.
Det påminner två likadana inskrifter om, och på plats kan man se en avgjutning av dem. Statyerna och de ursprungliga inskrifterna som hittades vid utgrävningarna finns i stället på San Giustos slott, i Lapidario Tergestino.
I århundraden försvann teatern under gamla stans hus, som använde dess murar som grund, och man trodde att den var förlorad. 1814 identifierade arkitekten Pietro Nobile resterna, men den grävdes fram först 1938, när den delen av det gamla kvarteret revs.