Beskrivning
Teatro Verdi är Triestes operahus, ett par steg från Piazza Unità, med huvudfasaden mot piazza Verdi. Det invigdes 1801, har alltid varit operans hem i staden, och här hade Verdi urpremiär på två av sina operor.
Det byggdes på privat initiativ mellan 1798 och 1801. Interiören är ritad av Giannantonio Selva, arkitekten bakom La Fenice i Venedig; fasaden är Matteo Pertschs verk och visar influenser från hans läromästare Giuseppe Piermarini, som ritade La Scala i Milano.
Salongen fick sitt slutliga utseende vid arbetena 1882–1884 under ledning av Eugenio Geiringer, då Josef Horwath stod för dekorationerna. Då förlängdes byggnaden också bakåt, med en andra fasad som upprepar huvudfasadens utformning.
Den började som Teatro Nuovo, blev Teatro Grande 1820 och Teatro Comunale 1861, när kommunen köpte den. Verdis namn kom den 27 januari 1901: kommunfullmäktige samlades till ett extra sammanträde samma natt som tonsättaren dog.
Banden med Verdi var gamla. Säsongen 1843–1844 blev hans Nabucco en enorm succé, med över tjugo föreställningar; sedan hade Il corsaro urpremiär här 1848, och Stiffelio 1850.
Trieste blickade också norrut: 1883 sattes hela Wagners tetralogi upp här, dirigerad av Anton Seidl. Den unga italienska skolans operor hade däremot svårt att slå igenom, tills Mascagni, Leoncavallo och Puccini fick en fast plats på repertoaren.
Bland kvällarna som gått till minnet finns Norma 1953 med Maria Callas, Franco Corelli och Boris Christoff, dirigerad av Antonino Votto. Från 1950 till 2011 var teatern också hem för den internationella operettfestivalen, känd i hela Europa.
Den första opera som spelades här, den 21 april 1801, var ”Ginevra di Scozia” av Simon Mayr. Sedan dess har Verdi haft mer än tjugo urpremiärer, från Giovanni Pacini till Otto Nicolai och Antonio Smareglia.
Det byggdes på privat initiativ mellan 1798 och 1801. Interiören är ritad av Giannantonio Selva, arkitekten bakom La Fenice i Venedig; fasaden är Matteo Pertschs verk och visar influenser från hans läromästare Giuseppe Piermarini, som ritade La Scala i Milano.
Salongen fick sitt slutliga utseende vid arbetena 1882–1884 under ledning av Eugenio Geiringer, då Josef Horwath stod för dekorationerna. Då förlängdes byggnaden också bakåt, med en andra fasad som upprepar huvudfasadens utformning.
Den började som Teatro Nuovo, blev Teatro Grande 1820 och Teatro Comunale 1861, när kommunen köpte den. Verdis namn kom den 27 januari 1901: kommunfullmäktige samlades till ett extra sammanträde samma natt som tonsättaren dog.
Banden med Verdi var gamla. Säsongen 1843–1844 blev hans Nabucco en enorm succé, med över tjugo föreställningar; sedan hade Il corsaro urpremiär här 1848, och Stiffelio 1850.
Trieste blickade också norrut: 1883 sattes hela Wagners tetralogi upp här, dirigerad av Anton Seidl. Den unga italienska skolans operor hade däremot svårt att slå igenom, tills Mascagni, Leoncavallo och Puccini fick en fast plats på repertoaren.
Bland kvällarna som gått till minnet finns Norma 1953 med Maria Callas, Franco Corelli och Boris Christoff, dirigerad av Antonino Votto. Från 1950 till 2011 var teatern också hem för den internationella operettfestivalen, känd i hela Europa.
Den första opera som spelades här, den 21 april 1801, var ”Ginevra di Scozia” av Simon Mayr. Sedan dess har Verdi haft mer än tjugo urpremiärer, från Giovanni Pacini till Otto Nicolai och Antonio Smareglia.